En livs levande vogon

Eftersom jag är en sån människa som älskar sci fi och har en crush på Martin Freeman, så faller det sig naturligt att jag har sett The Hitchhikers Guide to the Galaxy ett par gånger för mycket.
 
Och nu har det hänt: jag har träffat min första livs levande vogon. Eller iaf den mänskliga versionen av en.
The Hitchhikers Guide to the Galaxy beskriver vogoner som följande:
"They are one of the most unpleasant races in the galaxy. Not actually evil, but bad tempered, bureaucratic, officious and callous. They wouldn't even lift a finger to save their own grandmothers from the Ravenous Bugblatter Beast of Traal without orders signed in triplicate, sent in, sent back, queried, lost, found, subjected to public enquiry, lost again, and finally buried in soft peat for three months and recycled as firelighters."

Och det är alltså precis en sån här människa jag haft nöjet att stifta bekantskap med. Till och med till utseendet så är det skrämmande likt.
Det börjar med att jag blir upplyst om att jag är två minuter sen, och att jag därför förväntas stanna två minuter efter avsatt tid. Skorna ska jag ställa till höger på mattan, väskan med framsidan vänd mot den vänstra väggen. Den tomma shoppingväskan på hjul ska dras, absolut inte lyftas! Inte ens över tröskeln, för det motstrider syftet med hjulen. Kuvert återvinns klippta i småbitar. Klistret för sig, plastfönstret för sig, adressen strimlas och det som återstår av det stackars massakerade kuvertet läggs i tidningsåtervinningen fast man egentligen inte får (busigt hihi!). Som person blir jag kallad allt från dum i huvudet till inkompetent då jag har svårt att skilja plastpåsarna "sopor", "återvinning", "mat" och "snacks" åt eftersom de alla ligger på golvet och ser likvärdigt vedervärdiga, fast rena, ut (för allt som slängs diskas först). Post sorteras i pärmar efter avsändare -> reklam, information eller korrespondans -> ordinarie utskick eller extra -> ämnesområde -> datum, för att snabbt hitta relevant blad ifall att det skulle bli meningsskiljaktigheter (bostadsföreningen hade ju 1997 hävdat att till första kvartalet 2012 skulle balkongerna vara renoverade, men det blev inte klart förrän kvartalet efter minsann! Visst att det var dåliga väderförhållanden, men ett löfte är ett löfte!).

Min intelligens ifrågasätts ungefär var tionde minut under de två timmar jag tvingas vistas i samma rum som den här mänskliga vogonen. Vet jag verkligen skillnad på plast- och glasåtervinning? Ser jag inte att reklamutskick äldre än 6 månader är utrensade? Kan jag verkligen stänga en låda korrekt? Hur kan jag vara så dum att jag, i ett rum som är fyllt upp till taket med grunkor, inte förstår att "kan du hämta papprena som ligger till vänster?" egentligen betyder "strax bakom dig, på stapeln av plastlådor, mellan kylväskorna, brevid samlingen av UFO-Aktuellt från 2003, under hantlarna, så ligger förra veckans TV-tidning, och i den så finns utskrifterna från ett Jesus-forum som ska sorteras"?
 

Man blir matt, rent ut sagt.
Avslutar med en bild på Martin Freeman för att muntra upp mig lite.
 

Aaah. Normality is restored.
 
 
Ja! Fast nej... | | Kommentera |
Upp