Vänta här nu...
Det har varit lite torka på bloggmaterial å det senaste. Men i vanlig ordning så kommer det två inlägg på kort tid när det väl händer. Håll till godo.
Likt många andra kvinnor (och män) där ute så lider jag av viktnojja. Min ångestkurva och viktkurva följs åt i perfekt symbios och den senaste tiden har jag lagt på mig lite mer än vad jag är bekväm med.
Det har i sin tur resulterat i flertalet obekväma turer i stans provhytter i jakten på ett par nya jeans. Igår var det dags för ännu ett besök på H&M trots att jag redan finkammat åtminstone sju av deras butiker i jakt på ett par jeans som passar min kropp utan framgång. Jag kan summera alla kedjors jeansutbud som "inte anpassade för oss kraftigare lår och gosig rumpa". Jag har "alltid" haft damstorlek 36 eller tumstorlek 27, men helt plötsligt så känns alla byxor som extremt höga och obekväma stödstrumpsoveraller. Det börjar liksom redan nere vid anklarna (jag är ägare till ett par av den grövre varianten). Det är inte sällan jag blir tvungen att gå upp FYRA storlekar för att undvika att allt blod fastnar nere vid fötterna, och vid det laget så glappar det ju löst i midjan. Får jag upp byxjävlarna över underbenen så kvarstår dock problemet med att resterande delen av min kropp också är kurvig, och som kurvig kvinna får man tydligen bara köpa jeans ur Levis Curve-kollektion (helt fantastiskt bra för att få plats med rumpan i, men plånboken är inte lika glad...).
För att ni riktigt ska förstå min frustration (och senare poäng) så ska ni få se en bild på hur det kan se ut när man provar byxor om man ser ut som mig. Varning för lite hud, celluliter och granny pants.
För att det här ska bli ännu lite roligare så ska ni få gissa storlek på dessa byxpar!
Vi börjar med paret som jag knappt fick upp över knäna. De är storlek 38, i en "skinny" modell. Nu är jag ju långt ifrån "skinny", men de hävdade även att de skulle vara "super-stretch", så jag tänkte att de ju bara skulle tajta när de väl var på och valde en storlek upp för att vara på den säkra sidan. Så fel jag hade. Fötterna somnade medan jag fotade. De grå byxorna är däremot 36or! Fråga mig inte hur det går ihop, för de är också "skinny", dock designade för att framhäva rumpan, så antar att det fanns lite extra plats i dem.
Den riktiga skrällen här är dock att jag tog med mig de gula byxorna in i provrummet bara för göra en poäng, men kom ut med en helt annan poäng än vad jag hade tänkt!
Jag tänkte dra på mig dessa "skinny" barnjeans i storlek 164 och säga något i stil med "är det inte hemskt att jeans för vuxna kvinnor (som har kurvor) är lika smala och formlösa som dem som säljs till barn (som bekant inte är speciellt kurviga)". Men istället blir min poäng "är det inte hemskt att jeans för barn är mer anpassade för kurvor än jeans för vuxna?" För min runda rumpa och mina thunder thighs hade gott om plats i barnbyxorna, till skillnad mot damjeansen!
Men vad säger det egentligen till våra tonåringar? Att det är okej att "ha lite hull" medan man fortfarande är barn, men så fort du går igenom puberteten så ska du vara platt och formlös - som ett barn?
Dagens trötta och slarvigt författade fundering.