Alla dumma val vi gör
Varje sommar blir jag lite dum i huvudet och tror att jag ska börja gilla det här med löpning, så jag snör på mig skorna och tar mig ut i skogen. Jag tar mig sällan längre än ett par kilometer innan jag börjar hata blodsmaken i munnen och svära över alla hurtbullar som med lätthet springer en mil. Dock är jag väldigt förtjust i att springa hinderbana över stock och sten och genom blåbärsris, så jag ger mig ut igen med lite mer jävlaranamma i kroppen. Och det går bra. Tills jag vaknar dagen efter med benhinneinflammationen från helvetet. Vaderna har förvandlats till sten som om de smiti iväg på ett nattligt äventyr med Medusa och glömt att inte titta på henne under akten. Smalbenen har kantats med rakblad och det känns som att varje steg sågar av en fiber i staget i mina stenhårda muskler. Och så följer ett par veckor där jag ser ut som en pensionerad gorilla med träben som skitit ner sig själv varje gång jag går i trappor. Aj.
